Som ett sudoku

Jag sitter och filar pa min nasta predikan, som ska hallas i Svenska kyrkan i New York nasta sondag. Tror det ar en av de roligaste sakerna jag vet, att sitta och lasa igenom texten gang efter gang, stirra sig blind, inte fatta nat, inte kunna hitta nan koppling. Sa plotsligt dyker det upp en handelse, en tanke eller nagon som sager nagot och vips har man en liten trad att spinna i. Vad man sedan pressar fram ur denna forst, till synes intetsagande text ar lika spannande varje gang att se vad det blir. Lite som att losa Sudoko (eller vad det nu heter). Forst star det still, man hittar en borjan. Sa star det still igen, man kampar lite, det star still och sen ratt vad det ar sa ger det ena det andra .

Den har gangen fick jag genast hundra millioner tankar i huvet. Nu ska vi fa ner'et pa en och en halv sida ocksa sa det inte blir for langt. Fast det ar lite vanda varje gang, och det ar inte forrns man star dar i predikstolen man vet hur det egentligen blev, och man vet egentligen aldrig om folk fattade just exakt vad man menade. Aterkommer senare om detta.

Dagens vardagsmagi: Att jag har gatt omkring och kant mig lycklig och glad och att det finns varmt te att varma sig med nar det ar sa NEDRANS kallt som det ar just nu i New York.