Welcome to my place

All right, nu har jag städat lite. Så här bor en kosmopolitisk teolog, som extraknäcker som Superwoman, i New York

En läshörna, en ikon och en ljusslinga...









...är allt vad en... ...superwomanteolog behöver. Gärna också en bakgård, med Empire State som skymtar till vänster... Bilden längst ned visar bilarna och bussarna utanför mitt fönster, vars oväsen jag numera sover gott till på nätterna.

Med taxi genom Manhattan...

Hamnade på fest i Brooklyn i helgen igen, fast en annan typ av fest än förra veckan. Mer av det flottare slaget än det galna (beroende på hur man räknar förstås). Flott lägenhet, flotta människor och flotta drinkar den här gången...Taxifärd hem, över Brooklyn Bridge, genom Manhattan i natten...Nöp mig i armen för att se om jag verkligen var här, eller om jag skulle vakna upp nånannanstans. Fast jag var kvar i caben. Taxifärden fortsatte ända hem till 40th and 9th.

Kosmopolitisk teolog...

...är nog vad jag är...



I dessa byggnader låter jag mig inspireras, utmanas och törsta efter teologisk kunskap. Här, på samma plats där Paul Tillich och Dietrich Bonhoeffer en gång verkade, på flykt undan Nazitidens tyskland, tar jag min tillflykt in i teologins värld. Suger in kunskapen från mina 27 böcker och känner hur visheten växer och frodas inom mig...





...som tur är finns det så mycket att uppleva även utanför denna vackra byggnad, att det krävs ganska mycket för att bli "teolog utan verklighetsanknytning" i denna kosmopolitiska stad...

För er som inte vet vilka Tillich och Bonhoeffer var kan jag säga att det inte gör så mycket om ni inte är teologer. Är ni teologer däremot säger jag: Gå genast hem och läs på er systematiska teologi...Båda gubbarna hade dessutom mycket bra att säga...

Förresten är jag kanske nästan superwoman ändå...mitt sår har nästan läkt. Och jag lovar det var DJUPT! Måste varit väteperoxiden... Så den som hade hoppats på en rapport från amerikanskt sjukhus får göra den erfarenheten själv för jag tänker då inte ge den...däremot kommer jag snart rapportera från amerikanskt fängelse...Nu blev ni nyfikna va? Visste ni förresten att jag har åkt fransk polisbil, när jag bodde i Paris...ha, ha, ha....nu säger jag inte mer...

Superwoman

Pröva aldrig att bända upp en halvöppnad konservburk med händerna. Jag gjorde det. Fick ett djupt otäckt sår i handen. Ser det inte bättre ut imorgon kan jag snart berika er med ännu en av mina USA-erfarenheter. Nämligen den att besöka amerikansk läkare...to be continued...

A piece of the big apple...

Måndag och jag är heeeelt slut...hmm..funderar över vad jag gjort i helgen...

Hade inget att göra i fredags, så jag tog en tur med Staten Island färjan. Olyckligtvis tog mina kamerabatterier slut precis när jag skulle fota Statue of Liberty. Köpte nya på Staten Island, men de funkade inte. Så jag får fota henne en annan dag. Gick förbi Ground Zero på vägen hem. För tio år sen stod jag där, fast några hundra meter upp i luften...läskigt...faktiskt. Det tog tag i mig...

Gick med Jesse för att kolla på Darwin på Naturhistoriska i lördags, men det var tre timmars väntetid, så vi gick och drack rävgift istället (amerikanskt kaffe). Sen åt vi hamburgare med Kevin. Sverige vann visst hockeyn. Kollade inte på det. Borde man kanske gjort.

Spelade spelet "Would you rather..." med en galen familj på deras släktmiddag i Coney Island igår (alltså, de var inte motorsågsmassaker-galna, utan mer amerikansk-komedi-typ-eddiemurphy-stuk-galna). Kom därifrån ca tio timmar senare än vad jag hade tänkt mig. Coney Island ligger dessutom låååångt bort. Sista utposten innan Atlanten..och det blåser och är snorkallt. Fast havet var fint! Innan dess var jag med Linda (vars släkt det var som hade middagen), i hennes kyrka i Brooklyn. En karismatisk afroamerikans baptistkyrka. Mycke gospel och såna där svar/hejapå-utrop, som "oh yes", "yes lord!", hela tiden. Inte mitt stuk riktigt. Fast en störd grej är att jag är mycket mer öppen för såna sammanhang här än jag är i Sverige. Är det inte konstigt hur man funkar, så säj...

"Would you rather have a foot long eyelash you can never pluck, or an earlobe the size of a basketball?" Fundera på d ni...

Måste va coney island som tröttade ut mig...

Jenny goes preaching

Att vistas i ett annat land ger perspektiv. Kanske handlar det inte så mycket om att lära sig om en annan kultur (för det tar lång tid, oerhört lång tid), som att lära sig om sin egen. Att höra talas om sin egen kultur på ett sätt man inte är van med. Att förfasas över det, för att sedan närma sig och förhoppningsvis våga omfamna den igen är kanske till och med en del av processen att närma sig den andra kulturen.

Har skämts över att tillhöra en världsdel som koloniserat och förtryckt, många gånger under min vistelse här (drar en lättnads suck ibland över att Sverige ändå aldrig hade några kolonier att tala om..men det hjälps inte alltid..). Min uppfattning är att såren från denna tid, sitter djupare i människor, än vad jag någonsin märkt att minnet av den gör i Europa. Men jag kan ju ha missat nåt..Påminns om hur min egen okunnighet så lätt skulle kunna få mig att agera och säga saker som är nedsättande och förtryckande. Utan att jag menar nåt illa. Okunskap och omedvetenhet om sina egna fördomar är farligare än medvetet förtryck. Jag har ton av okunskap och omedvetna fördomar.

Man märker sånt som ensam blåögd och vit på en middag i Harlem, med sju svarta, politiskt medvetna kvinnor. Man märker det i en klass om världskristendom, som ensam vit bland sju svarta män.

Men jag hjälper ingen med att skämmas över att vara europé. Jag måste erkänna mitt arv, och de fördomar som min kultur fört med sig och jobba mot dem. Med stolthet hoppas jag sen att jag kan vara med i kampen MOT förtryck och fördomar. Precis som JAG är. Trots att det nu råkar vara vit, europé, medelklass och kristen!

Carpe Diem

En liten kort resumé av första månaden i min drömstad på jorden:

Under denna månad har jag samlat på mig 27 nya telefonnummer i min nya mobil, vilket betyder att jag har lärt känna MINST 27 nya människor, och då har jag deffinitivt inte tagit numret från alla...Har blivit bjuden på middag av säkert tio av dem, har insett hur lätt det är att förväxla Sverige med Schweiz, eller varför inte med Nederländerna, och hur litet, obetydligt och okänt Sverige faktiskt är bland en stor del av världens befolkning (eller så är det bara bland de 23 som jag känner, och de vet ju vad Sverige är nu)..varit ute och sprungit tolv gånger, varav de flesta gångerna i central park, sett fem filmer, läst fem böcker, har hunnit irriterats över min egen "svenskhet" fler gånger än över amerikanarnas "amerikanskhet", känt mig glad och stolt över att vara svensk, frustrerats femtioelva gånger över att jag inte kan uttrycka mig exakt, precis som jag vill på grund av att jag inte pratar engelska lika bra som jag pratar svenska, för jag vill prata som en "nativeamerican" NU!!! Lärt mig manhattans t-banesystem, dvs hur man tar sig fram med express och local train på snabbast möjliga sätt, skaffat bankkonto, skaffat mobiltelefon, gått och klippt mig och blivit nöjd, kännt att jag är på rätt plats på jorden och känt meningsfullhet över det när jag vaknat på morgonen, typ 31 gånger, köpt digitalkamera som jag ännu inte riktigt orkat koppla ihop med min dator för att jag faktiskt AVSKYR att lära mig tekniska saker, insett att jag älskar att plugga teologi, stört mig på att Duane Read (som 7eleven ungefär) inte har nåt att köpa som INTE innehåller socker, insett hur många likheter man kan ha med någon som är född på andra sidan jorden, insett hur många olikheter man kan ha med nån som är född på andra sidan jorden, insett hur värdefullt det är att ha en massa fina vänner i Sverige som man kan tänka på när man ibland känner sig som en outsider i ett annat land (och som läser och kommenterar ens blogg! i mail eller på bloggsiten..).

Sammanfattningsvis kan jag säga att min känsla just nu är att världen är full av underbara, fantastiska, intressanta och spännande människor! Ju fler jag träffar, desto mer fashinerad blir jag! Behöver kanske inte ens påpeka att min första månad här varit rätt "busy", om man säger så. Och med mina planer och beräkningar kommer det att fortsätta så ett tag tilll..Resumén blev visst inte så kort...men i proportion till allt som hänt så är den väl det...Carpe Diem må vara ett välanvänt uttryck, men jag tror att det finns en orsak till det...

Lamslaget...what?

När jag vaknade i gryningen den här morgonen var det till åska och blixtar, samt ljudet av plogbilar! Mycket märklig kombination...Ni har väl läst och hört om det redan, men vi har snö! Massor av snö!! Och New Yorkarna är lyckliga!!! Hela Central Park var fylld av lyckliga New Yorkers med pulkor och kameror idag. Parken, som är sagolik annars, var något av en Narniavärld idag med sina snötäckta gatulyktor. Svenska tidningar skriver dock som om vi skulle befinna oss i katastrofområde, läste jag...inte vad jag har märkt..."Livsfarlig snöstorm"...möjligt, men jag lever i alla fall, trots att jag inte hållt mig inomhus. T-banan gick som vanligt, mer än vad den skulle gjort i Stockholm med så här mycket snö..Livsfaran låg väl i och för sig i den oskottade trappan ner till t-banan, som var fylld av packad snö, som man lätt kan halka och slå sig på...Livsfarliga är också alla de amerikanare som handlöst kastar sig raklånga så fort de hittar en orörd snöplätt...Herregud....jag menar, det är SNÖ, fruset vatten...kristalliserat h2o...Hallå??




På väg till BBQ-middagen...Brett, Tiffany, Ernesto, Marc och jag (bakom kameran, alltså)... ja, ni ser ju genast hur farligt det verkar...

Snow Square

Narnia...mmm...

New Yorkarna tog med sig kameran till parken idag...


Snökrig...





...and defeated...








All right, jag började väl kanske också tycka om snön lite grann sen...fast jag kastade mig aldrig HANDLÖST i den. Ok?

"...she went to Florida..."

Ibland lyssnar på musik och så hör man textrader..."Can you hear the hellicopters? I´m in New York...the city sunsets over me.." "Watching the ligts flush in Manhattan, I see the five bridges, the Empire State building.." (PJ Harvey: The mess we´re in (feaut Thom Yorke(!!), resp. You said something). Mmmm...Jag ser dem också, broarna och Empire State building (fast ser bara Empire State från mitt fönster, broarna ligger på east side. För många skyskrapor ivägen för att jag ska se dem)

Var i Harlem idag med Thaala och Jesse. Vi kollade in African American art (afroamerikansk konst lät så beige, så därför skrev jag på engelska) på The Studio Museum. Februari månad är Black History Month, då uppmärksamhet riktas åt afroamerikaner som gjort framsteg på olika sätt. Var på en utställning om slaveriet sen på NY public library i Harlem. Kände mig som den lilla svensken som just klättrat upp ur ankdammen när jag kom in där och såg de gamla dokumenten som listade dessa människor som kreatur, hur dokumenten hade en linjerad rad där "slavens namn och ålder" skulle fyllas i, samt säljarens namnteckning där han garanterade att "slaven var arbetsduglig". Han kunde nämligen få böta annars (ja, inte slaven utan säljaren), järnkättingarna som faktiskt suttit runt dessa människors halsar osv. Det var som att jag fattade först då att det hela verkligen har skett, att det inte bara var Patrick Swayze som var snygg i en tv-serie för väldigt, väldigt längesen (ja, inte så länge sen som slaveriet ägde rum, men åttiotalet börjar väl ändå bli ganska längesen nu?) Det var en ganska ruggig upplevelse faktiskt. Också för att jag själv kände mig så himla naiv och skyddad från världen...och, ja, så himla.....svensk...lite präktig, så där, jag vet inte...

"These are the hands that built America, yhe Irish, the Blacks, the Chinese, the Jews, Korean, Hispanic, Muslim, Indian...There's a cloud on the New York skyline, innocence dragged across a yellow line" (U2- The hands that built America")

"...she went to Florida.." (Joni Mitchell- Rainy night house), ja, ja.. resten av texten passade inte, men hur som helst beställde jag biljetter idag för att åka till Florida om en månad. För att: "see my folks, down there!" Tänkte få lite sol också på min bleka hud...gött!

Lika men ändå olika

Även i New York snuvar skolans godisautomat dig på pengar. Även här försvinner mat från det gemensamma kylksåpsutrymmet (fast det var av misstag visade det sig sen)...Börjar inse att New York och Stockholm inte är helt olika, trots allt. Men New York ÄR coolare. Mycket coolare...Stockholm är kallare...och vackrare tror jag. Eller jag vet inte, det är ju liksom lite svårt att jämföra i det avseendet...vackra på olika sätt kanske man kan säga. Jag tycker det är fint med skyskrapor. Och neon som jag skrev i en kommentar härromdan. Fast rent vatten och broar och, ja ni vet ju hur Stockholm ser ut..det är ju också fint, fast på ett annat sätt...

Tänkte på en sak idag, på t-banan hem. Så ofta man tänker att det finns så många farliga, oärliga människor i en sån stor stad som denna och så håller man hårt i sin plånbok och litar på ingen. Och jag menar, det är ju klokt, så mycket människor på så liten yta, klart att de oärliga och potentiellt "farliga", också blir fler! Men tänk vad många ärliga, snälla och på alla sätt fantastiska människor, det också finns på denna yta, som man möter på gatorna, i tunnelbanan, i mataffären...oftast utan att man vet det. Kanske möter man på fler under en dag än vad man gör under en hel vecka i, säg Alingsås. Och då menar jag inget ont om Alingsås, bara tog det som ett exempel för att det bor ungefär lika många där som det gör i mitt kvarter...

Bar hem en TUNG kasse med kurslitteratur idag. Avsevärt mycket tyngre än någon kasse med kurslitteratur jag någonsin burit hem tidigare. Tredje dagen i skolan. Kommer bli bra det här.

Peter Pan och jag

Min skola är en klosterliknande stenbyggnad, långt upp på Broadway, mitt emot Colombia universitetet. Och jag har Peter Pan som lärare. Här i Disneys sagoland kan nämligen allt hända!

Stjärnstofftet frasade omkring mig i morse då jag skyndade fram genom långa gångar, uppför vindlande stentrappor via det höga, borgliknande tornet och fram till sal 303, där jag skulle möta Peter Pan. Där, vid det kvadratiska träbordet, framför fönstergluggen, satt han. Men det var inte någon grönklädd älvliknande syrsa. Till min besvikelse var han en helt vanlig, skallig och korpulent man, med glasögon och född i Sydkorea. Uttalet av hans namn var dock identiskt med sagans Peter. Min besvikelse byttes snart ut i förundran. I stället för sjörövaräventyr och skattjakter, tillbringade jag och mina studiekamrater förmiddagen med att lyssna på Phan som introducerade oss i kursen om Asiatiska perspektiv på Kristologi. Gosh, vilken intressant kurs det verkar att bli! Den store vite mannens ensamrätt på Kristus har tack och lov upphört för länge sen. Fast ändå så undrar man ju ibland...

...det hade ju varit kul med lite sjörövarmyteri och så också, förstås...får väl ta mig till Harlem i stället, och se om jag hittar några "wild guys" där...ha..ha...

(Ok, mamma..jag skoja..ok!)

Superbowl, stjärnklara nätter och mångfald

Pittsburgh vann Superbowl. Jag vet inte ett dugg mer om amerikansk fotboll nu än jag gjorde innan att ha sett mitt livs första superbowlgame. Ärligt talat gick jag efter det att Rolling Stones spelat i pausen. Känns skönt att kunna stryka amerikansk fotboll från listan över saker jag skulle kunna bli passionerat förälskad i. Sen har jag förstått att Superbowl handlar mer om att käka junkfood och kolla på alla nya reklamfilmer som visas i pausen än om själva fotbollen.

I helgen kunde jag se stjärnorna på natthimlen (vilket inte går på Manhattan. Om man ser nåt som blinkar på himlen är det flygplan) och sova utan att störas av tung traffik utanför fönstret. Befann mig på retreat med min skola, näst intill på landet, upstate New York (inte New Jersey som jag skrev tidigare. Ber om ursäkt för dålig kunskap i geografi. Å andra sidan tror folk här att jag kommer från Schweiz, så det står 1-1 i dålig geografikunskap mellan mig och amerikanarna). Faktum är att jag sov mycket sämre där än jag numera gör här, så denna kväll ser jag med glädje fram emot den godnattsång som långtradarna ska ge mig...

Mångfald bland människor var vad jag upplevde i helgen när jag mötte folk från min skola. Jag blir så glad när jag ser allt annat än likriktadhet. Olikheter och mångfald berikar!!! Olika kulturer, etniciteter, religioner, trosinriktningar, åldrar, sexualiteter, social status...självklart kan det vara slitigt och provocerande, men ack så utmanande och utvecklande! Dessutom speglar det vår verklighet! Fram för mångfalden och modet hos oss att våga möta annorlunda människor med öppna armar istället för att vilja göra dem till kopior av oss själva!

Ps...om man klickar på bilderna i förra inlägget, så blir de större...om ni inte har märkt det. Ds.
Ps 2....jag börjar skolan imorgon. Borde jag va nervös???? Hmmm....Ds2.

Softardag

Soft dag idag. Sprang i Central Park på morgonen. JAG FULLKOMLIGT ÄLSKAR DEN PARKEN!! Min favvoplats på jorden just nu! Hängde i Bryantpark sen med ett People-magazine. För att träna engelskan. Som bonus fick jag information om huruvida Aniston har kommit över Pitt, eller folkets åsikt angående om Jolie och Pitt ska gifta sig eller ej (65% ja, 35% nej).

Gick till bibblan sen och läste lite Augustinus. Klockan sex stängde de, så då var vi tvugna att gå ut. Hade ju tänkt sitta där några timmar till. Istället råkade jag hamna i ett trevligt shoppingstråk när jag var på väg hem. Mmm...tänk vad mycket saker det finns som jag behöver, som jag inte har. Än...Jo jag vet. Jag är väl medveten om min dubbelmoral. Upprörs-över-de-ekonomiska-orättvisorna-men-skulle-mycket-väl-kunna-bli-shopoholic-om-hon-hade-pengar: C´est moi! Är själv mycket väl medveten om det. Får se vad jag ska göra åt saken. Shoppar så länge...SUCK...antar att det väl är där en del av problemen i världen ligger...usch ja...


I alla fall så är det slut på softarlivet nu. På måndag börjar skolan! Imorgon åker jag på retreat med folk från skolan, över helgen. Blir nog nice tror jag. Ska bli varmt i helgen, 55 grader F, vad det nu är i celsius. Typ, rätt varmt.

Bilderna föreställer från ovan: Bryant Park, Ett av de två marmorlejonen utanför New York Publik Library samt Taxibilar en onsdagkväll på Manhattan.

State of the Union

Det har regnat idag. Ok, nöjda nu? Ingen vårvärme mer... Bush höll sitt "State of the Union"- tal på tv, och jag har tvättat. När jag var inne i en affär, på stan idag, kom det fram en kvinna och undrade om jag bodde i New York. Ja, svarade jag, för det gör jag ju. Hon undrade sedan om jag var intresserad av att börja jobba på hennes företag om det gav mig MASSOR med mer pengar än vad jag får idag. Tänkte att jag skulle i princip kunna ta vilket jobb som helst, och jag skulle tjäna mer än vad jag gör nu, fast det sa jag inte. Nej tack, sa jag. Nähe, sa hon, eller nåt liknande på engelska. Vem vet, kanske missade jag min chans till ett rikt och framgångsrikt liv...Eller så inte.

Bra sak: Jag har vant mig vid ljudet från alla stora lastbilar med tomma flak som kör förbi på gatan utanför, och sover gott, utan jetlag! Bra sak 2: Mina roomies skrattar också rått åt Bushs "onda mot goda" snack. Bra sak 3: Jag gillar att vara ute och springa när det regnar. Särskilt i Central Park.