Populärreligiöst

Köpte Cohens senaste idag. Inte. Den är från -67, den jag köpte tror jag. Bra i alla fall. Efter ett par timmar i bokhandeln uppe vid Lincoln Plaza köpte jag också Paolo Coelhos "The Pilgrimage". Handlar om pilgrimsleden som går från södra Frankrike till Santiago de la Compostella i norra Spanien. En av tre viktiga pilgrimsleder för det första årtusendets kristna. Ska vandra den någon gång. Trots det "populärreligiösa" värde både boken och leden har fått i och med Coelhos popularitet ska väl boken kunna funka för att livnära en gammal dröm.

Populärreligiositet är för övrigt ett intressant fenomen...

Eastern time

Kan bara inte komma tillbaka till "eastern time". Lever fortfarande på "pacific time", vilket betyder sena nätter och sena morgnar. Tre timmars skillnad, det gör en del. Kanske vill min kropp egentligen inte vara här i regnandet i NY, utan önskar att jag var kvar i solen i LA...

Det bästa?

Vissa saker man gör i livet är bra saker, andra mindre bra. Att ge sig in i Mexico med hyrbil och utan alla giltiga papper som låter en komma tillbaka till USA var kanske inte det bästa jag gjort (ha, ha..så har jag gett lite hintar om min Mexicohistoria, då), även om det är en rätt bra story (som jag ska återkomma till) och rätt kul i efterhand.

Att ge mig ut på roadtrip genom USA är en sån där bra sak jag gjort. Bland det bästa tror jag. Mycket har hänt de senaste månaderna. Tvära kast och vändningar, fantastiska upplevelser, enorma kulturchockar och känslostormar etc. etc. har gjort att jag var jag ganska emotionellt utmattad när jag gav mig iväg till Salt Lake City den där kvällen för snart tre veckor sedan.

Så sitter jag ensam i en bil, mitt i den amerikanska ödemarken. Skräckscenariot spelas genast upp för många mammor och andra. En del undrade om jag verkligen skulle klara av en sån här sak, eller om jag visste hur hett det skulle bli i Arizona. Nej, jag visste inte hur 110 gradig hetta i Arizona känns. Men låt mig åka dit och se på egen hand, så kan jag svara på frågan sen. Nu har jag varit där, så nu vet jag. Andra var uppmuntrande och förstod äventyret i det hela. Vissa saker i livet bara måste man göra, och när den inre känslan talar, då stänger jag öronen för vad de yttre rösterna säger. Ge mig ut på roadtrip var en sådan sak.

Och jag lovar, att tidigt en morgon vandra ner bland klippor och canyons och veta att man är den enda människan på mils avstånd är en känsla som är obeskrivbar. Att sedan sitta högt på ett berg och se ut över skogar och bergstrakter, där en korps ödsliga läte är det enda som hörs vid sidan om mina egna hjärtslag, måste vara högsta formen av själsligt läkande. Tanken på att all denna natur alltid finns här och har så gjort i många tusen år är mäktig. Hur stressigt och tufft livet än är på Manhattan, i Stockholm eller var som, så finns klipporna och bergen och floderna alltid där.

Jag är tillbaka i New York och jag är glad och nöjd över livet. Precis som de gånger jag körde vilse, jag fick ta ett djupt andetag, ta det lugnt och lokalisera platsen jag var på just DÅ, precis så får jag göra med livet då och då. Stanna upp, ta ett djupt andetag och lokalisera min position i livet. Lösa det som behöver lösas på bästa möjliga sätt, sedan kan jag gå vidare. Det är ingen idé att rusa på och tro att man lever i framtiden. Det är ingen idé att oroa sig över saker som faktiskt inte har hänt än. Jag är HÄR. Ingen annanstans.

N´a kinda´ like it....

New York, New York!!!

Så härligt det är att vara tillbaka i NY! Freakade nästan ut på en maktgalen busskonduktör på flygbussen in till stan från JFK och tänkte att amerikanarna är ett folk med emotionella störningar och maktgalenhet och att jag inte vill stanna en sekund till i det här ruttna landet. Förvisso har jag rätt angående en stor del av amerikanarna, men när jag kom hem och kom ut på 9e avenyn kände jag: ÅÅÅHHHHH VAD JAG ÄLSKAR NEW YORK!! (Och ruttna, obearbetade människor finns ju överallt även i Sverige).

Sommaren är inte över än på länge i NY. Hettan är fortfarande påtaglig, men det svalnar av på kvällen nu i alla fall. Kom just hem från en fantastisk operaföreställning i Central Park. Det var magi i luften. Hela den mörka parken, med en stor upplyst scen och med skyskraporna i kanterna. Ovanför flög flygplanen, och man kunde till och med se några stjärnor. Ja, New York är en fantastisk stad.

Har förresten lagt ut lite fler bilder i mitt fotoalbum.. Klicka bara på länken här bredvid och leta dig fram bland de olika albumen som finns..Lite bilder tagna under året som bidragit till att jag gillar det här landet.

Pics

Under rubriken "Pics", till höger, ovanför länkarna går det bra att klicka på "Roadtrip", så kommer du åt 38 utvalda bilder från min resa. Klicka sedan på "slideshow", så får du se ett fint litet bildspel med trevliga kommentarer. Det kommer fler...det är bara första delen. Har 500 att välja av....Har förresten inte sovit än. Sov inget på planet och inte när jag kom hem, så jag börjar bli lite borta nu...

New York, NY

Hemma igen. Tog "the red eye" från LA i gårkväll, försening gjorde att jag missade anslutning i DC, och tja, jag behöver inte gissa varför det kallas som det gör. Mina ögon är allt annat än blå just nu. Shit, jag hatar verkligen nattflygningar.

Snart kommer bilderna. Ska ladda upp dem på datorn...ska bara sova först....lite. Måste försöka omställa mig till New York tid nu då.

Los Angeles, CA II

Misstänker att LA är som bäst om man har ett avslappnat förhållande till staden. Därför har jag hängt på stranden i stort sett hela dagen. Gick dit i morse, satt ett tag, skrev lite, tittade på vågorna, funderade och tänkte att det är rätt perfekt att avsluta en resa, som innehållit både berg och öken, vid havet. Stilla Havet. Märkte sen att jag glömt att ta på solskyddsfaktor, så nu är min hud än mer rödbrun än tidigare. Den börjar nästan se lite sådär obehagligt läderartad ut. Tur att jag åker tillbaka till NY imorgon. Där finns inga stränder och palmer som inbjuder till hudcancer. Bara betong.

Igår tog jag bilen och körde upp till Hollywoodskylten. Körde sedan genom Hollywood och Beverly Hills på vägen tillbaka. Käkade lunch i Hollywood och gled runt i Beverly Hills ett tag. Dessvärre hade jag inte köpt någon "kändiskarta", och eftersom min kändisigenkänningsförmåga inte är nåt vidare (har sett en kändis på gatorna i NY sen jag kom dit), såg jag vare sig George Clooney eller Brad Pitt. Men det såg ut precis som i min gamla favorit-TVserie från högstadiet "Beverly Hills 90210", och det gjorde mig glad.

Los Angeles, CA

Olikheterna mellan New York och Los Angeles tycks vara oändliga. Till mig verkar det som båda dessa mytomspunna städer har det enda gemensamma att berömda personligheter tycks samlas både i LA och NY. Klimatet, folket, traffiken, själva stadsstrukturen, atmosfären, attityden...ja, det mesta verkar annars vara helt olikt NY. Har sett för lite av LA för att kunna avgöra vilket jag bäst tycker om, men det jag sett så här länge gillar jag mycket.

Alla ser så annorlunda ut här. Alla ser ut att vara solbrända och hälsosamma och bär omkring på en surfingbräda. Vi har nått resans slutmål. Nu är det slut på ändlösa motorvägar och jakt på billigaste motellet. Lite sorgligt. Hade gärna varit ute ett tag till. Vi bor hos Nell i ett helschysst hus i Santa Monica, ett stenkast från stranden (visst var det på Santa Monicas stränder som Baywatch utspelade sig?). Eftersom hon kör cab, är jag inte helt orolig för att lämna tillbaka hyrbilen imorgon. Här i LA känns det helt rätt att åka omkring i cab istället för SUV.

San Diego, CA II

Tre viktiga motton av Jenny och Leighanne:

"Basta sattet att upptacka en ny storstad ar att sitta ner pa ett cafe och lata storstaden komma till en."

"Det gar inte att ha for manga is-latte pa en dag"

"Let's just play it by ear"


San Diego ar trevligt. Lagom varmt och rent och friskt pa nat satt. Jag tycker om alla platser med palmer, och San Diego har manga sana, sa jag ar nojd. Jag borjar fa lite separationsangest fran Explorer, bilen alltsa. Maste vi verkligen lamna den i LA? Jag gillar att kora runt i ett stort bensinslukande monster, precis som alla amerikanerna.

San Diego, CA

We made it to California! Vi ar har nu, och har till och med hunnit over gransen till Mexico och tillbaka. Jag har en Mexicansk stampel i passet och jag har kort bil i Mexico! Yes. Inget jag rekomenderar. Foredrar faktiskt den sexfiliga motorvagen i San Diego framfor stadskorning i Tijuana. I alla fall, we made it och nu ar vi i tryggt forvar hos Leighannes gammelmoster i en trevlig del av San Diego. Klimatet ar gudomligt har. Luften borjade bli friskare redan da vi kom nedfor bergssluttningarna in mot kusten. Varma, skona dagar och svala kvallar. Fast jag saknar redan oknen och hettan i Arizona...

Yuma, AZ

Stjärnhimel och svajande palmer över mig när jag tittade upp, där jag låg på rygg i poolen. Det är cirka 35 grader ute, fast att klockan är över tio på kvällen. Helt ok med ett kvällsdopp alltså. Vi börjar göra oss redo för att lämna Arizona. Yuma gränsar till Californien, och vi har Mexico närmre än någonsin. Vägen hit kantades av milsvid öken. Runt om kunde vi se åskväder och sandstormar som drog omkring. Fast där vi körde fram sken förstås solen.

Annars shoppade vi, helt oväntat, loss i Tucson idag. Monsunperiod är lågsässong och därmed lågprissässong. Mycket att köpa.

Klicka på pilen nedan och vrid på huvudet ett kvarts varv, så får du se vår favorit Arizona kille. Sällan har jag sett någon bära upp en dräkt med sådan stolthet. Sällan har jag sett någon ta sitt arbete på så stort allvar som denne highschoolgrabb. All cred till honom:

Tucson, AZ

"En Texas-tös och en Svenska, från New York, och som reser tillsammans på vägarna i södra Arizona! Det är en intressant kombination!" Tyckte farbrorn i turistinformationen till Saguraros National Park. Jo, det kanske det är. Men vi har kul! Vi vill helst aldrig åka hem! Vi skulle kunna åka och åka och åka på vägarna i USA. Det är kul att Leighanne är med nu!

Vi körde till Tucson [Tu:san] idag på morgonen, efter att ha övernattat på ett sunkigt motell med otrevlig personal i Casa Grande. Söder om Tucson fann vi Mission San Xavier del Bac. En gammal kyrka från 1600 talet, byggd av Spaniarderna. Här nere finns något jag saknat i USA annars. Byggnader, äldre än 100 år! De finns här i de gamla spanska områdena. För två dollar köpte vi fried Cornbread with beans, serverat av Native Americans utanför kyrkan. Vi intog vår lunch invid kyrkans västra gavel i skydd undan den gassande middagssolen.

Vi är nära gränsen till Mexico nu. Riktigt nära. Det märks i mataffärerna, där mexicansk mat samsas med helgonbilder och böneljus med jungru Marias bild, och musiken som ska få oss att handla är mexicansk. Inte långt härifrån sätter människor sina liv på spel när de vandrar dagar genom öknen för att korsa gränsen från Mexico till USA. Öknen är fashinerande. Vacker men ändå farlig. Inte enbart för vilda djur och giftiga kaktusar eller för torka och hetta, som gör att du är förlorad utan vatten. Gränsområdet är också fullt av människo- och drogsmugglare som inte drar sig för att använda sina vapen. Vi håller oss borta från de områdena, så gott vi kan. Självklart skriver jag det här för att göra er alla oroliga. Men min ökenupplevelse är vacker, fridfull och, tro det eller ej, men också färgglad. Grön av kaktusar och ökenväxter och lilablå av solnedgången som kom över oss när vi var där.

Kör vi mot Californien imorgon? Vet inte, kanske. Det är ju det som är så härligt. Vi behöver inte planera nåt! Mitt plan går från LA på söndag kväll. Den enda tid jag har att passa!

Phoenix, AZ

Sa var jag da i Phoenix och min resa pa egen hand ar over. Imorgon hamtar jag upp Leighanne pa flygplatsen och vi fortsatter mot Tucson. Ska bli kul att fa sallskap, men jag maste saga att jag har verkligen gillat att resa runt pa egen hand. Det ar ocksa slut pa berg och canyons. Nu ar det oken, kaktusar och stader som galler.

Korde in mot Phoenix i rusningstraffik och gassande sol i eftermiddags. Kaktusarna borjade visa sig langs sluttningarna nagra miles utanfor Phoenix. Saguarokaktusen. Den dar som alltid ar med i Westernfilmer, som har som tva armar som sticker upp.




Fick ocksa mobiltackning for forsta gangen pa fem dagar idag. Det skedde i Winslow, AZ. Staden som bara ar kand for att Eagles namner den i en av sina latar. Passade pa att ringa nagra New York kompisar, for att tala om att the Swede klarar av Amerikanska western ratt bra.

Kykotsmovi, AZ II

Oken, oken, oken...Jag gillar oken! Stallde klockan pa halv sex i morse for att kolla in soluppgangen. Vaknade, tittade ut genom fonstret och konstaterade "Wow, det ar vackert". Hade tankt ga ut for att fota, men fem dagars bilkorning blandat med hiking kanns i min kropp, sa jag somnade om istallet.

Kykotsmovi, AZ

Oken, oken, oken...klart att det var det samsta landet som de gav at indianerna. Om jag var i Mormons land tidigare sa ar jag i Indianernas land nu. Narmare bestamt Hopiindianernas.

Det ar tragiskt att se hur torftigt det ar har. Skjulliknanade hus vittnar om fattigdom, skyltar langs vagen som sager "don't drink and drive" vittnar om hog alkoholism. Vanligt fenomen bland dem vars identitet och stolthet tagits ifran dem.

Annu ett verk av den vite mannen. Tanker pa hur den vite mannen sedan har romantiserat indianerna (eller native americans som ar mer politiskt korrekt) och gjort stora pengar. Verkligheten ar mindre romantisk.

Kykotsmovi dar jag ska bo tva natter ar inte likt nagot annat jag sett tidigare. Ett tjugotal hus omgivna av milsvid oken, dar den enda vagen stracker sig langt bort mot horisonten i bada riktningarna. Det blir tva spannande dagar.

Moab, UT

Befinner mig i Moab, ostra Utah. Jag har sett fler canyons an vad jag kan rakna till, och min hud har tagit samma farg som jorden runt omkring mig. Rodbrun. Korde fran den minimala okenhalan Hanksville klockan sex i morse. Manen sken over prarien igar nar jag drog for gardinerna. I morse korde jag genom prarien i soluppgang. Vet inte vilket som var vackrast. Jag maste bara brista ut i nan slags lycka: DET AR SA VACKERT OVERALLT HAR!!!!!

Efter ett par dygn i total odemark ska jag stanna en natt i turiststaden Moab, dar butiksinnehavarna prackar pa turisterna dromfangare, rokelse och indiansmycken. Sjalv beger jag mig till Najavo och Hopi indianreservatet imorgon, och koper mina dromfangare dar. Mer rattvist sa mot den indianska befolkningen.

Escalante, UT

Befinner mig i Mormons land. Just nu på ett litet motel mitt bland bergen i Utah. Paret som äger motellet berättade ivrigt för mig om Israels förlorade stammar, och en av dess profet, som liksom Noa byggde ett skepp och for till USA. Jag fick Mormons bok att ha som kvällsläsning av dem.

Sömnigt och stilla ligger Escalante längs väg 12 från Bryce Canyon in mot nationalparkerna. Dammiga vägar med korsande boskap leder hit genom bergen, och vyerna tar minst sagt andan ur mig gång på gång. Känner mig som the "lonesome cowboy" när jag kör fram i min Jeep.



Leonard Cohens djupa stämma, Bob Dylans poetiska texter och Chis Isaaks ödsliga gitarrspel samt många, många andra hjälper mig att sätta soundtracket till denna resa, som så här långt är bland det bästa jag gjort.

"Hey kid rock and roll, nobody tells you where to go, baby" sjöng Michael Stipe för mig idag när jag rullade ut från Salt Lake City. Så sant. Jag bestämmer själv. Helt. Läskigt ibland som ju den totala friheten är.

Salt Lake City, UT

Klockan är tre på natten, fem enligt New York tid. Jag har kommit fram till motellet i Salt Lake City och behöver varva ner lite innan jag kan sova.

På planet läckte min vattenflaska och förstörde alla mina guideböcker. Panik. Utan guidebok mitt i USA vet jag inte om jag överlever! Ett gäng servetter gjorde dock susen. Hyrbilsfirman hade slarvat bort min minibil som jag skulle hyra fick jag veta när jag kom dit klockan ett på natten. Det löste sig dock, så nu kör jag en SUV, med tio procent tilltjatad rabatt. Kör MYCKET hellre SUV genom USA än liten pyttebil. Fick vända några gånger och krångla fram och tillbaka innan jag hittade rätt avfarter hit och dit. Jag tycker i alla fall att det känns coolt att det står Las Vegas på skyltarna. Kortmaskinen funkade inte när jag skulle checka in här på hotellet. Men det fixade sig efter ett tag. Då upptäckte jag att min mobil var borta. Inte i någon av mina väskor. Inte i bilen fanns den. Inte hade jag lagt ur den i badrummet heller. Men den hade visst gömt sig i en liten, liten ficka i datorväskan.

Små krångligheter, men med lite coolhet och stoiskt lugn löser sig allt. Ska hålla ORDNING på mina saker från och med nu.



Gonatt...zzzzzzzz....förresten, Salt Lake Citys berg i månsken och i skenet av åskblixtar var vad jag såg när jag krånglade mig genom staden till motellet....vackert! Zzzzzzz...

All set

Ryggsäcken är packad inklusive de nyinköpta shortsen, cd-fodralet är fyllt, kartorna är utskrivna, checkat in för mitt flight online och skrivit ut boardingcard har jag gjort...Nä, då är det väl bara för mig att traska över till Port Authority, ta tunnelbanan ut till JFK och lämna storstadsbruset bakom sig för ett par veckor.

Ska försöka vara ihärdig med bloggandet och uppsöka internetcaféer så ofta jag kan. Det blir ju liksom min enda länk till den kända omvärlden för mig ett tag.

Hej så länge. Vi ses i öknen.

Denna längtan

Augusti är månaden då alla åker bort. Hela New York verkar resa till Maine, Dominikanska Republiken, Vermont eller Minnsesota.

Få reser till hettan i Arizona (nån måste ju våga gå mot strömmen).

Vanessa 15 år beklagade sig över att hon skulle behöva vara kvar "i tråkiga New York där inget händer". Tänkte att allt är relativt. Tänkte på hur många jag känner som GÄRNA skulle vilja åka till New York.

I världen sitter människor och längtar till New York, i New York sitter folk och längtar ut i världen.

Forforda

Varenda Starbucks i stan ar smockfullt av manniskor som star i ko for gratis kaffe just nu. Jag har redan fatt min, sa jag ar nojd. Starbucks bjuder pa gratis ice coffee eller ice coffe con leche idag mellan ett och tre. Smart marketingknep. Hela stan springer just nu omkring med kaffemuggar fran Starbucks. Och vi gick pa det. Allihop.

Hett just nu

Sitter har i hettan och vantar pa kidsen. Kanske ar det for varmt for att de ska orka ut idag. Svetten rinner, nej flodar. Jag har bytt om tre ganger idag, duschat tva. Hettan ar vidrig just nu. Skulle visst bli varmerekord idag. Far veta via weather.com att det ar 97 grader F just nu, men att det kanns som 107.
Inte ens pa kvallarna svalnar det av. Fuktigheten gor att det ar HETT aven klockan 11 pa kvallen. Det ar inte ens skont att tillbringa kvallarna pa taket langre.



Pa lordag reser jag fran storstadsdjungeln, sydvast mot oken och berg. Mer hetta, men torrare. Stekande sol med tjugominuters thunderstorms over ode okenlandskap. Pratade med Sharon igar. Hon bor i Hopi indian-reservatet. Dar ska jag stanna tva natter innan jag aker till Phoenix for att mota Leighanne.

Forberedelserna for resan ar igang. Satter ihop spellistor pa min mac, som jag ska branna till den ultimata roadtripblandningen. Jag maste kopa shorts ocksa. Ager inga shorts. Avskyr shorts, men jag kan ju inte hika omkring i Bryce Canyon i kjol...