Jansons vamjelse

Kallt ar vad det ar nu. Varmen funkar inte har i byggnaden, sa vi sitter med halsduk, vantar och mossa pa inomhus. Inget vidare. Ekonomin ar inte pa topp heller, sa det var med tacksamhet jag tog emot en lada med Jansons frestelse fran Svenska kyrkan haromdagen som var over fran julen. Harromdagen skulle jag och Daniel ata snabblunch och ta nat som fanns i kylen. Tog fram frestelsen och forklarade vad det var. Svensk traditionell ratt som vi ater till julen, som han absolut inte behovde latsas att han tyckte om om han inte gjorde det. Han var dock envis och ville prova. Kunde val inte vara sa farligt. En smakbit och ansiktsuttrycket forandrades drastiskt "What is this, people don't like christmas over there, or what?" Kastade allt i soporna. Jag gillar inte heller Jansons frestelse, hur pank jag an ar. Tortillas och black beans ar billig mat, som tur ar. Sorry, Svenska Kyrkan.

Som ett sudoku

Jag sitter och filar pa min nasta predikan, som ska hallas i Svenska kyrkan i New York nasta sondag. Tror det ar en av de roligaste sakerna jag vet, att sitta och lasa igenom texten gang efter gang, stirra sig blind, inte fatta nat, inte kunna hitta nan koppling. Sa plotsligt dyker det upp en handelse, en tanke eller nagon som sager nagot och vips har man en liten trad att spinna i. Vad man sedan pressar fram ur denna forst, till synes intetsagande text ar lika spannande varje gang att se vad det blir. Lite som att losa Sudoko (eller vad det nu heter). Forst star det still, man hittar en borjan. Sa star det still igen, man kampar lite, det star still och sen ratt vad det ar sa ger det ena det andra .

Den har gangen fick jag genast hundra millioner tankar i huvet. Nu ska vi fa ner'et pa en och en halv sida ocksa sa det inte blir for langt. Fast det ar lite vanda varje gang, och det ar inte forrns man star dar i predikstolen man vet hur det egentligen blev, och man vet egentligen aldrig om folk fattade just exakt vad man menade. Aterkommer senare om detta.

Dagens vardagsmagi: Att jag har gatt omkring och kant mig lycklig och glad och att det finns varmt te att varma sig med nar det ar sa NEDRANS kallt som det ar just nu i New York.

Magin som forsvann

Som makarna Cacaci, Jackie och Larri, var det som vi forsokte att ta oss in pa Mama Mia ikvall. Mr och Mrs Cacaci ar Paulas vanner som kopt biljtetterna men som fatt forhinder. "Om de fragar efter id, sa sag bara att ni glomt det pa hotellrummet", sa Paula. Uppenbarligen var vi inte sa trovardiga, sa vi insag snart att det var bast att dra och inte tjata emot. Men a andra sidan, vem tusan heter Jackie och Larri i 30 arsaldern?

Det blev alltsa ingen Mama Mia ikvall. Broadway blev det ju, da vi gick hem langs denna, men det ar ju liksom hemtrakterna, sa det ar ju inget ovanligt. Vi forsokte i alla fall trosta oss med att det finns valdig manga manniskor i den har varlden som skulle tycka att en lordagskvall pa Broadway och Times Square skulle vara valdigt glammigt. Vi kopte en Quarter Pounder pa Mc Donalds for pengarna vi hade kvar och gick hem istallet.

Kvallens vardagsmagi: Fargerna i alla snabbmatsresturanger, rott, gult och vitt, som enligt uppgift ska fa folk att ata mer, eller min dammiga heltackningsmatta, eller ah..jo nat sant.

Magin som tar oss fran the Bronx till Broadway i ett nafs

Fredag kvall brukar jag ibland mota Daniel efter jobbet, och sa aker vi ut till honom i the Bronx. Den som aldrig varit i New York, eller bara varit har pa semester kan latt fa for sig att New York enbart ar skyskrapor och flard. Den som bott har eller spenderat lite mer tid i NY, eller nu har foljt min blogg har dock sakert forstatt att sadar ar enbart fallet i ca 10% av staden, I alla fall tillhor storsta delarna av the Bronx de dar ovriga procenten som inte ar flashiga och lyxiga.

Fattigt eller ej, men annorlunda och spannande ar det. Fredag kvall bestaller vi hemlagad Mexicansk mat fran lagenheten under. Tamales, Soupes, Carnitas, Friholes och annat som ar sa mycket annat an Old el Paso tacos. Latinomusiken flodar genom vaggarna och utifran gatan. Lordag morgon gar vi tva kvarter bort, till little Italy (som ar mycket storre och mer autentiskt an Manhattans little Italy) och dricker Cappuchino medan vi vantar pa att tvatten blir klar i tvattomaten.

Maten ar billigare, livet ar softare och traffiken ar lugnare. Dock vart vi lite uttrakade idag pa eftermiddagen, och forsokte bestamma om vi skulle aka in till Manhattan ikvall eller ej. Sammanlagt har vi 10 dollar att dela pa tills pa mandag, sa vi kande oss inte sa vidare roliga. Tjugo minuter senare ringer Paula och undrar om jag vill ha en voucher for tva biljetter till Mama Mia ikvall. "Tja, kan jag val ta da", tankte jag. Sa ikvall blir det Broadwayshow! Gratis! Ibland har man mer tur och ibland blir kontrasterna i vardagsglamouren storre an annars.

Dagens vardags magi: Tja vad sags om kontrasterna Bronx-Broadway?

Miami

Jag har blivit erbjuden att bli sallskapsdam till ett aldre par i Miami. Jobbet bestar i att halla dem sallskap, samt kora runt dem dit de behover. Miami mitt i vintern, inte fy skam. Tyvarr kan jag inte. Har fullt upp i New York och snart blir det ju Stockholm. Nagon som ar intresserad? Korkort behovs.

Dagens vardagsmagi: Flojtovning i Svenska Kyrkan med Kristina infor nasta veckas musikgudstjanst med mig som flojtsolist.

The Covenant House

Pa tal om manniskor som spannande berattelser. Nagra onsdagar i rad har jag foljt med Katie till "The covenant house". Det ar en plats dar unga hemlosa, i aldrarna mellan 16-22 kan fa bo nagra veckor for att stabilisera sina liv. Pa onsdagarna ar kapellet oppet och den som vill kan ga dig for att fa en pratstund, be en bon eller bara sitta dar en stund. De senaste tre gangerna, da jag varit med har varit hyffsat stormiga. Ett femton-tjugotal, alltifran overtygade ateister till dogmatiskt, fundamentalistiskt overtygade kristna via muslimer och buddhister kommer dit, och inte alla ar overtygade om det dar med att respektera andras tro. Fast i bonen har alla varit ok med varandra.

De flesta har blivit utslangda av sina foraldrar, och lever och lar minst sagt livets harda skola. Det som dessa ungdomar gatt igenom vid 20, ar formodligen mer an vad de flesta jag kanner gatt igenom vid 50. Och behovet att beratta ar stort. Har lyssnat till manga skrammande, fashinerande, obehagliga, otroliga berattelser fran dessa tjejer och killar. Dessa onsdagar har gett mig en inblick i ett liv som jag annars bara ser ytan av.

"De sager att blod ar tjockare an vatten", sa Angelo, 20. "Men det ar bara struntsnack. Med vatten tvattar man latt bort allt blod". Sa sager nagon som blivit utslangd hemifran som 16 aring och sedan dess tvingats bli vuxen i rasande fart. Samma kille har dock lagt av allt vad hat och frustration heter, eftersom det anda inte leder till nagot. "Valkommen till livet", konstaterar han lugnt, och menar att saker ar som de ar, men att man aldrig far ge upp. Nar vi onskar honom lycka till med jobbintervjun pa torsdag tackar han, och sjalvsakert tror han att det kommer att ga bra men sager samtidigt "Far jag inte det har jobbet, sa far jag ett annat". Den mogenhet och insikt han visar vid fyllda 20, inspirerar mig! Nar han sager att han formodligen har mycket att lara fran oss som ar aldre an han, kan vi bara saga att enbart ikvall har VI lart oss en enorm massa fran honom, vars erfarenheter ar sa olika vara. Han ler lite forlaget och nickar. Jag hoppas sa att han far det dar jobbet...

Dagens vardagsmagi fordelas lika mellan: Sarah Pope, som ar en fantastisk van, insiktsfull och klok medmanniska och duktig dansare som jag hade lunch med idag, samt tjejerna och killarna pa the Covenant House.