...har jag vandrat runt i New York med en av mina bästa vänner, som är på väg tillbaka till Sverige efter ett år i Chicago, och pratat om livet och meningen med det.
Kanske var vi ganska nära den, meningen, alltså ikväll när vi var på väg över Brooklyn bridge i solnedgången, eller när vi satte oss på uteserveringen i Little Italy, eller under valven i den gigantiska Riverside Church, eller när vi stod och lyssnade på bandet, med sångaren vars röst jag förälskade mig i, på den lilla scenen vid Washington Square igår, eller nyss när vi stod uppe på vårt tak och tittade in i de tusentals fönster bakom vars glas lika många liv pågår samtidigt som våra...
Att vandra runt planlöst i New York, sätta sig och ta en drink eller en kopp kaffe när det känns som en bra idé, och fortsätta prata.
Jo, det är nog meningen med livet. Vänner. Människor att vara nära, människor att förstå och att bli förstådd av.
Jag minns en dag då jag kände att människor är robotar och jag levde i en bubbla. En otäck känsla. Idag har jag levt nästan hela dagen utanför bubblan och där mitt bland robotarna finns det faktiskt människor! Levande, med känslor, liv och bakgrund. Det är sant. De är bara så svåra att se inifrån glaset på min bubbla...
