Med en pappa, en katolik och en ateist som enbart var där för mig, i publiken predikade jag i morse. Första gången i en baptistkyrka, första gången på engelska. Jag hade kul. Predikan är väl inte synonymt med roligt, för de allra flesta men jag älskar verkligen att predika! Jag älskade det från första gången jag prövade, och idag blev jag påmind igen om hur mycket jag faktiskt vill bli präst. Pappan tyckte förståss om predikan. Katoliken och ateisten då? De var överväldigade.
Och nej, jag skulle aldrig (ALDRIG) drömma om att vilja "omvända" dem. Men självklart blir jag glad över att jag lyckades tala ett språk som de förstod, eftersom jag tror att det är det viktiga.
Predikan finns att läsa under länken "Stories by Jenny" här intill.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Åhh, Jenny. Jag är också överväldigad. Tack, det var precis vad jag behövde läsa.
kram.
Åh, tack. Det gjorde mig glad! Kram, saknar dig!
Post a Comment