Stunden, nuet.

Jag tror på att leva i nuet. Inte leva i tankarna om vad som ska hända ett halvår från nu, eller "då, när jag är klar med vad jag gör just nu". Jag tror inte heller på nostalgi i bemärkelsen att inte vilja släppa taget om det förflutna.

Tror att det näst viktigaste, eller kanske är det precis samma sak som att leva i nuet, är just att våga släppa taget. Våga kasta sig ut, våga chansa, våga lita på magkänslan. Ibland, våga gå vidare.


(Jo, jag vet solnedgångar är rätt kitchiga, men rätt snygga när allt kommer omkring)


Därmed inte sagt att jag tycker drömmar är oviktiga. Drömmar är viktiga. Drömmarna är själva drivkraften i handlandet i sökandet efter riktning i livet. Inte heller sagt att jag tycker all planering är av ondo. Drömmar och planering kan hjälpa oss att släppa taget, och därmed leva i nuet. Men stunden, nuet måste vara viktigare än både drömmarna och planeringen.

Att leva i nuet, att leva i stunden innebär att se de små tingen omkring sig för vad de är. Se det vackra i livet mitt i vardagen. Lite av att gräva efter den stora skatten där vi står. Det är där de stora rikedomarna finns.