27. A very good year.

Jag må jag leva....

27 år...

det ändrade sig automatiskt om man kollar under min profil här på bloggen.

Coolt.

Janis Joplin dog när hon var 27. Precis som Jimi Hendrix, Jim Morrison, Kurt Cobain, Brian Jones, den gamle bluesgitarristen Robert Johnson, Ron McKernan från Greatful Dead...och en del fler.

Kevin fyllde 33 häromdan. Jesus dog när han var 33.

Shit.

Tur att jag inte är rockstjärna och tur att inte Kevin är världens frälsare. Dessutom dog de flesta av dem jag räknat upp av överdos eller korsfästelse. Varken jag eller Kevin ligger särskilt mycket i riskszonen där...

Nej, jag tror att det blir bra det här. 27. En bra ålder. Känner redan att jag kan identifiera mig med den. Livet blir bara bätte och bättre. Eftersom jag fortfarande får visa leg vid 18 årsgräns, och för inte alltför många månader sedan blev tillfrågad om jag skulle åka för vuxenpris eller barnpris på t-banan i Stockholm, känner jag absolut ingen åldersnoja.

Avslutar med några nostalgiska ord från Frank Sinatra, samt en sista vers av framåtblickar från mig själv:

When I was seventeen
It was a very good year
It was a very good year for small town girls
And soft summer nights
We’d hide from the lights
On the village green
When I was seventeen

When I was twenty-one
It was a very good year
It was a very good year for city girls
Who lived up the stair
With all that perfumed hair
And it came undone
When I was twenty-one

I´m twentyseven this year
it will be an awesome time
I live in the city I love, i´m living the dream
that I´ve always had
Sometimes, though, it makes me sad
that life is a fear
But I´m twentyseven this year