Älskar-hatar-älskar-hatar

Nåja, hatar är ett starkt ord, men skit i det nu...

Ibland ser jag bara ett land vars människor och politik har en mentalitet som i mina ögon bara kommer leda rakt åt hellskotta. En mentalitet som är så fokuserad på produktivitet att allt och alla som inte bidrar till denna produktivitet körs över och stampas med marken. Ett folk utan ryggrad som inte vågar stå upp för sig själva och sina handlingar. Vare sig de gjort slut på din tandkräm utan lov eller inte vågar kriga själva i det krig de själva har startat. Jag ser en egocentrism vars ögon är slutna för alla kringlevande varelser, som säger att de vill behandla lika för allas bästa, men som är för upptagen med att putsa på sina egna fjädrar att de inte märker att de krossar dem som de just satt sig på...

Ändå, en eftermiddag i Central Park. Människor promenerar omkring och njuter av sensommarsolen, så också jag. Tidig morgon i Utahs nationalpark där bergen och vinden är lika mäktiga denna morgon som de senaste årtusendena. Människor här får mig att skratta och ha kul. En lördagkväll med miljoner av resturanger. Jag går ut en sväng och jag känner att det är just här som världen blandas, det är ju här som människors olika bakgrunder och erfarenheter blir till denna myllrande massa och där drömmar får liv. Här finns en framåtanda som tillåter dig att vara bra, bättre och till och med bäst. Här tillåts möjligheterna att få finnas.

Jag tror att USA är ett imperium som kommer gå i graven. Men jag är glad att det förmodligen inte kommer att ske under min livstid.