Idag återgick jag till min forna identitet som musiklärare ett tag. Körde gitarrlektioner med teencentret. Tio minuter var. En del tyckte det skulle bli läskigt först, och gnällde igår när vi på-annonserade att det skulle bli gitarrlektion idag. Lösnaglar och attityder utgjorde ytterligare hinder.
Jag hade tio minuter av hög koncentration och massa beröm med varje trettonåring. De lärde sig spela förenklade C och G. Under tio minuter var bara de i centrum. De och gitarren. Detta konstiga instrument. De strålade av stolthet när de lyckades (nåja, nästan lyckades i alla fall) ta sina två ackord.
Nästa gitarrlektion blir på tisdag upplyste vi om innan de gick hem. "Åh, jag som hade velat spela mer gitarr imorgon...", sa Steve, som först inte tänkt komma.
Jag kände mig varm i hjärtat när jag gick från teencentret idag. Tio minuter gör ingen gitarrgud, men tio minuter att bli sedd kan göra underverk med människor. Kanske tar jag med gitarrerna imorgon med...
Wednesday, May 24, 2006
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Finns nog inget bättre än att sätta skapande grejer i händerna på kids. Instrument eller penslar eller nåt annat som gör att de kan få utlopp för nåt som sitter därinne. Som vill ut.
M: Eller hur? Finns nog inget bättre än att sätta skapande grejer i händerna på vuxna heller för den delen. Fast det kan kanske vara för sent då. I vissa fall i alla fall. För mycket begränsningar...
R: Yes, idagkommerevaidagkommerevaidagkommereva, eller imorrn, fast jag tror hon sitter på flyget nu. Det ska bli tokroligt! Ja, du skulle varit med! Saknar dig med ju! Kramar tebax
Post a Comment