Måste bara berätta om min kväll, igår...
Nu vet jag hur de ser ut, de där som bor i de flashiga lägenheterna, åker i baksätet på de flashiga bilarna och allt det, här på Manhattan. De är plastikoperereade, mödrarna ser yngre ut än sina döttrar, har en massa blänkande smycken och VÄLDIGT stela leenden, samt lagom otrevliga mot dem som kan tänkas ha mindre pengar än de själva och inställsamma till dem som har mer...
Jag voulonteerade igår på en välgörenhetsgala. Alltså, en tillställning dit rika, rika människor går för att ösa ur sina fabulösa tillgångar, för att få känna sig som bättre människor för ett tag. Framför allt också för att deras vänner ska se dem som bättre människor. Ok. Det billigaste kuvertet på middagen vid denna lilla tillställning, belägen i Chelseapierområdet (nära Hudson river, och med fantastisk utsikt mot New Jersey och Manhattan) kostade 750 dollar! Före middagen var det en auktion. Jag hjälpte till vid juvelerna. Ett halsband gick för den nätta lilla summan av 9000 dollar. Och då är det ju inte så att den som köpte det lilla smycket hade lagt undan pengar i flera månader för att kunna köpa enbart detta halsband den här månaden...
Jag stod där bakom juvelerna och försökte ha ett lika stelt leende jag. Efter ett tag fick jag istället anstränga mig för att hålla hånflinet borta...ok, jag vill verkligen respektera dessa människor också, men jag kände deffinitivt hur det vände sig i magen på mig. Och helt ärligt kände jag, JAG VILL ALDRIG BLI RIK!! ( Rikare, än jag är nu, däremot, skulle jag inte säga nej till)...All right, man ska inte döma hunden efter håren...rik behöver kanske inte vara synonymt med denna personlighet...
Hur som helst, vi fick i alla fall gratis isvatten...fast jag tiggde till mig dietCoke, och passade på att dricka riktigt många glas. Gick hem vid halvelva tiden, och det roliga var att när jag tog av mig min tältliknande vita t-shirt (som jag också fick gratis), såg jag tydligen rätt representativ ut. Simsalabim förvandlades voulonteeren till en respektabel gäst. Plöstligt sträcktes pralinbrickorna och vinglasen fram mot mig..jag grabbade åt mig ett gäng praliner...sen delade de ut väskor till de rika människorna. Fick med mig en sån med. När jag kom hem öppnade jag den. Den innehöll parfym, dyr choklad, en duschradio(?), och lite annat trevligt.
I den här staden får de fattiga påsar med konservburkar, medan de rika får påsar med parfym och choklad. Är det inte en fantastisk värld vi lever i!!!
Själv surfar jag mellan världarna och plockar åt mig konservburkar och parfymflaskor, beroende på var jag är...(jag tar bara de buckliga konservburkarna, de som the government inte tillåter oss att dela ut i foodpantryn...Men parfymflaskorna, de tar jag bara om de är hela...)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
10 comments:
*garv*
long live unitedoff!
Oh, yes.. :)
Jag skrattade högt när jag läste om dina upplevelser i detta senaste inlägg.
Mamma
Ja, det var en lite lustig upplevelse. Men om tanken dras snäppet längre, så kanske vi kan se spår av detta "rikemansbeteende" (kan även beskrivas som imperialism) hos oss alla. Jag menar, ingen av oss som skriver eller läser på denna blogg är särskilt fattiga, globalt sett. Vissa av oss hjälper till, genom att skänka pengar, kollekt i kyrkan kanske, ha fadderbarn, eller nåt annat. Men vad är drivkraften? Är det att känna sig lite bättre själv, att framstå som bättre hos de andra? Eller är det för att vi VERKLIGEN BRYR OSS? Tror att det är en tanke som vi bör tänka då och då. På en gala som denna, blir det bara så mycket mer uppenbart, därför att det hela förekommer i så mycket större skala.
Intressant tanke det där, själv tror jag inte att det finns någon rent osjälvisk anledning till varför människor väljer att hjälpa andra. Även om en handling utförs därför att "jag verkligen vill det och för att jag bryr mig" så är det ju för att uppfylla något inom sig själv. Kanske att man skulle må dåligt av att inte hälpa andra, eller att man rent av inte skulle fungera som människa om man inte gör det. Dock tycker jag att man borde bortse från de underliggande anledningarna och istället se till de individer som faktiskt blir hjälpta. För deras skull kvittar det om pengarna kommer från en botoxad lyxhustru som höjer sin egen status genom att gå på glammiga galor eller från en verklig eldsjäl. Huvudsaken är väl att pengar kommer in och hjälp når ut?
/Hannah som nog borde gå och lägga sig igen ;)
Jag antar att du ha sett avsnittet när Phoebe och Joey slår vad om just detta med egoistiska handlingar.... :-) Det är ju en klassisk hållning, vilken jag själv anser bidra till en oerhört pessimistisk människosyn. Jag tror att genuin, självutlämnande kärlek är något som faktiskt kan existera mellan människor, och därför också genuin vilja att hjälpa. Säger inte att det är ett normaltillstånd, eller kanske ens vanligt förekommande, men jag tror absolut på den, och jag tror att det är värt att jobba för!
Sen, när det gäller att vi ska bortse från orsaken och enbart se till att hjälpen kommer fram håller jag inte med. För att bekämpa fattigdom och orättvisor måste vi börja förändra människors grundinställning. En inställning där vissa anser att de ska ha tack för att de ger upp en del av sina tillgångar, anser jag cementera dessa klyftor mellan oss. Dessutom måste vi också ibland fråga oss vad hjälp är för något? Är hjälp att ge en hemlös tak över huvudet natt efter natt, eller är hjälp till självhjälp att ta sig ur hemlösheten att föredra? Fast det är en annan fråga.
Allright, tillbaka igen: Alla är vi systrar och bröder av moder jord, trots alla våra olikheter är vi lika i det att vi har något inom våra kroppar som kan betecknas som medvetande, själ, eller vad ni vill. Jag befinner mig här tillsammans med alla er, vi tillhör samma mänsklighet, vi är del av en och samma kropp på sätt och vis. Det borde vara tillräcklig drivkraft för att hjälpa varandra då jag ser att mina jämlikar, mina bröder och systrar lider. Jag tror på en kraft emellan oss som faktiskt kan få oss att hjälpa varandra, men det krävs förstås medvetande först om att vi alla är ett, att vi alla är jämllika, att vi alla har samma potential. Det är de yttre förutsättningarna som spökar för oss...Eftersom jag nu är teolog, så kan jag också förklara att min syn på vad synd är: Synd är brustenheten i dessa relationer mellan oss människor. När vissa av oss höjer oss ur denna gemensamma kropp för att trycka ned en annan.
..har faktiskt inte sett det avsnittet :) Anser mig inte heller ha en pessimistisk människosyn, snarare realistisk ;) Att man inte ska ha en klapp på axeln för att man hjälper sina medmänniskor håller jag med dig fullt ut om, men om bill gates mår bättre av att skänka x antal miljarder till de kommunla skolorna i NY så fine, gör det! Skolorna mår ju knappast sämre av det (om vi nu bortser från hela sponsringsdebatten och den möjliga tanken att Gates faktiskt skulle kunna gå in och styra skolornas utbildning och framtida utveckling...) Vikten av hjälp till självhjälp kan jag inte annat än hålla med dig om, tanken med att hjälpa ska ju inte vara att underhålla problemet. Varför ge den fattige mjöl när vi kan ge denne redskapen till att själv så och sälja sin säd?
(Har blivit lite OT, men iallafall... :))
Kramar, kusinen
Åh, det är ett kul avsnitt! Phoebe är av min åsikt, men det verkar som om hon förlorar vadet mot Joey, så jag antar att vänner-avsnitts-skaparna håller med dig...
Jag tror inte heller att du har någon negativ människosyn, absolut inte! Men jag menar ändå att i det stora hela bidrar detta synsätt till en krass, cynisk människosyn som handlar om att samhället ser människor som ojämlika och vi tillåter oss att se ned på andra. Förstår absolut din tanke med Gatesbiten och så, och till viss del håller jag med dig. Men ändå inte, och du snuddar ju också (som jag förstår det) vid en viktig aspekt av det hela, nämligen att pengar är makt. Mer pengar, mer makt. Detta att det är i sin ordning att vissa människor görs mer beroende av andra, istället för att vi är beroende av varandra på lika villkor, bidrar ju inte till att minska klyftorna mellan oss. Tankesättet "att hjälpa för att framstå i god dager" är också skrämmande nära förknippat med hur den STORE VITE EUROPÉEN som HJÄLPER den STACKARS SVARTE NEGERN (obs läs sarkasmen). I utbyte mot att den STACKARS SVARTE NEGERN självklart ger upp sin kultur och religion och blir som DEN STORE VITE EUROPÉEN (eftersom denne "självklart" vet vad som är rätt och riktigt vilket inte den "obildade" stackaren har en aning om. OBS sarkasm igen). Ok, det här var en överdrift (som dessvärre var verklig för inte alltför längesen), men jag tror ändå att det där tankesättet finns hos många av oss när vi hjälper, oftast något mer nyanserat (kanske). Och det är ingen jämlikhet där...Kanske är vi överlägsna materiellt i de flesta fall, men jag tror deffinitivt att vi har mycket att lära vad gäller andra bitar av livet från dessa "materiellt sett underlägsna". Tyvärr har ju vår kultur bestämt sig för att det är pengarna som räknas...
Post a Comment