Sunday, March 05, 2006

Can you feel the beat sister...

Har du också haft mardrömmen, att du befinner dig i en folksamling, och så ber någon dig att ställa dig upp och säga nåt, eller spela nåt, och du är inte förberedd ett dugg? Det hände mig igår. Ok, nu blir det långt, så den som vill kan sluta läsa nu.

Klockan tio i går förmiddag hämtade min klasskompis Fred upp mig i sin bil för att ta mig med till kyrkan där han är pastor, en Hebrew Pentecostal church i Brooklyn. Att de är Hebrew Pentecostal, betyder att det är en pingstförsamling med anden och hela den biten, men de firar Sabbath, Passover och alla andra judiska högtider. Jul, Påsk och gudstjänst på söndagar har man tagit avstånd från av politiska skäl. De är också mycket strikta med att kvinnorna måste bära kjol (som slutar nedanför knät), han predikar också starkt att kvinnor inte får bära smink eller örhängen. Sneglade ner på mina rödmålade naglar och min turkosglittrande ring, som matchade väl mina örhängen för dagen. Kjol hade jag lyckats låna en i alla fall...

Församlingen bestod av en liten, tapper, men o så trevlig skara, och de droppade in en efter en. Gudstjänsten, som starade omkring tolv, började med sång, vända åt öster läste vi sedan budorden och sjöng den hebreiska Shamah, först på hebreiska, sedan i översättning: "Hear o Israel, the eternal one is our God..." Därefter satte bibelstudiet igång. "Är vi (tror i och för sig inte att jag räknas dit, enligt dem), som är räddade, fria från synd, eller syndar också vi..." Jag satt där och lyssnade, iaktog med stort intresse, svarade när "sister Jenny" ombads att ha en åsikt, men till största delen satt jag bara och höll INTE med om särskilt mycket..KLOCKAN FYRA var bibelstudiet slut. Tio minuters rast, sedan var det dags för Gudstjänst. Den RIKTIGA gudstjänsten. Nu hade det droppat in mer folk. Kanske ett tjugotal. Vi började återigen med sång, shamah mm. Och JEEEZZZ vilken sång det vart nu. Vi snackar gospel, vi snackar äkta pingsttanter som hoppar i bänkarna så svetten rinner och som har "andliga ryckningar" i hela kroppen. Vi snackar drag! Livets ord, släng er i väggen...och detta var tjugo pers...jag log och kunde faktiskt inte annat än att sjunga med och "feel the beat". Plötsligt ombads "sister Jenny" att "säga nåt". Oups. Talade om att jag kommit ända från Swiiideeen och att jag var så glad och tacksam för att få vara här, och att jag studerar "Emerging issues in world Christianity" med Pastor Fred, och att jag "hopefully will be a pastor in the Lutheran church one day". "Amen!, Bless her lord!, amen! Hallelujahhh!", sa dom.

Efter en riktig gospelpredikan (som handlade än mer om skuld, skam och andra "trevligheter"), som hölls av Fred, nu iklädd en fantastiskt snygg svart kaftan med guldbroderier, gick assosiate pastor, hans fru iklädd en näst intill lika vacker kaftan, fram till predikstolen: "Nu ser vi fram emot att få höra vår gäst, sister Jenny, spela flöjt för oss..." What? Jag..eller vem? hann jag tänka...men det var inte så mycket annat att göra. Tog min flöjt och spelade första bästa "psalm" jag kom på. Det blev "Uti vår hage...", kom på efter tre toner att "oj då, det här är ju ingen psalm..." "This is a very old Swedish hym... i mean piece of music..." Tur att de inte frågade efter vad den handlar om...

Efter gudstjänstens slut och efter att en kvinna, ursprungligen från Ghana, berättat om hur viktigt det är att behålla sin identitet som svart (vilket jag lyssnade på med stort intresse, och återigen fick ett sting av det den där obehagliga känslan av att vara vit europé, samlat ihop ett dussin frågor i mitt huvud som jag inte ska ta nu men som ledde till en varm inbjudan till Ghana), var klockan sex. Vi gick upp en trappa och åt middag. Sedan, så fort som möjligt, var det dags för körrep, som Freds son Jeremy höll i. Värsta gospelkören (åtta pers), och värsta coola souliga bandet. Och jag spelade flöjt!! Har alltid drömt om att få spela jazz/ improvisationsflöjt, men har liksom aldrig fått bra tillfällen. Nu hade jag det. SHIT vad vi rockade!! Eller, ja soulade, funkade, gosplade, jazzade kanske. Inte så mycket rock...I´m a jazzflutist...Oh, yes, sister you are! Inget "svenskt övervakande ont öga" som säger att "du kan inte", bara tillåtande afroamerikansk SOUL...och ja, jag kunde..I could feel the soul, I could feel the beat...Klockan var halv tolv i går kväll när Jeremy släppte av mig här hemma på 40th/ 9th. Jag är trött idag.

Det var en så märklig känsla. En lång, lång dag. Massa människor som står för saker som jag bara mår illa av när jag tänker på. Så mycket som handlade om lydnad, diciplin, synd, skam och skuld...ja allt det där som jag anser många gånger förminskar oss. Hur kvinnor ska och framför allt INTE ska klä sig och bete sig...ja, jag hade ju kunnat gå igång som bara den. Ändå upplevde jag dessa människor som så varma och öppna och välkomnande, att jag verkligen genuint tyckte om dem. Ändå var det här jag upplevde en såpass tillåtande atmosfär att jag helt oförberedd kunde ställa mig och säga nåt, spela ett flöjtstycke, och improvisera på min flöjt. Sådant jag alltför ofta känner mig alltför blockerad för att göra. Insåg ännu en gång att vi människor är så olika, att det kanske inte finns en minsta liten chans att vi någonsin ska kunna komma att kunna leva helt sida vid sida...jag vet inte...Jag vill aldrig upprepa historiens misstag genom att komma som den "upplysta europén" och tala om för andra att de har fel...men ändå, hur ska jag kunna acceptera detta i mina ögon människoförminskande, skuld och skambeläggande...Trots denna till synes omöjliga ekvation, så fashineras jag av alla dessa olikheter, alla dessa olika kulturer och åsikter och livsfilosofier. Tror vi på samma Gud, jag och Fred...? Hmmm...

11 comments:

Anonymous said...

Du fyller mig med häpnad!
Go for it!
Kusin C

Anonymous said...

Du är så bra! Saknar dig.

Söderstories said...

Off course I amaze ya´all, and off course I´m good...´cause I´m a superwoman, didn´t I tell ya´? Hö, hö, hö...börjar lukta illa nu va...eller vad är det man säger så fint om eget beröm... ;) (Ni kan ju också se och analysera, varför jag inte skriver eget beröm på svenska...mmm..)

Så du e oxå "under cover" kusin C! Kul! Sicken släkt vi e :)

Fick låna en gitarr av hebrewpentecostlarna oxå, så nu kan jag skriva musik igen...kan ju skriva "I miss you, friends...I miss you too...but I don´t wanna go home yet.." eller nåt liknande..Jag tycker det är bättre att ni kommer hit, och att vi träffas här...

Björn Asserhed said...

Det hela låter mycket spännande.

Detta verkar snarare handla om än en "tolerant intolerans" än en "intolerant tolerans".

intolerant tolerans: Allt är ok, alla får vara som dom är, ingen får döma, alla är bra... bara dom tycker som vi... (politiskt korrekt)

tolerant intollerans: Allt är inte ok, man kan inte göra hur man vill, det finns gränser, du behöver ändra på dig... men du är bra ändå...

Söderstories said...

Hey, hey, hey..hold your horses ett slag..nu tycker jag att du förenklar lite. Jag förstår vad du menar när du säger intollerant tollerans, men att sätta detta SYNONYMT med politisk korrekthet tycker jag är fel, inte bara därför att jag själv är mycket av politisk korrekt, utan för att jag tycker du generaliserar. Däremot FINNS det politiskt korrekta människor som är mycket tolleranta åt VISSA håll, men inte åt andra (ofta mot kristna ex). Och det är sorgligt. Jag ser det i så fall som politisk korrekthet i kombination med en ledsamt omedveten och fördomsfull exklusivism. Men tror du inte att det där är en risk vi alla bär med oss? Det är enklast att vara tollerant mot vissa, men sen finns det alltid dem som vi har svårare att acceptera. Skulle nog hellre beteckna den som "omedveten intollerans", och säga att den förekommer lite varstans. Vi upptäcker kanke inte denna "omedvetna intollerans", förrän vi själva blir utsatta för fördomar...Ensam vit bland svarta, ensam straight bland gaymänniskor, ensam evangelikal bland "politiskt korrekta"...Sen skulle jag inte heller säga att "politisk korrekthet" säger att "allt är ok". Allt är inte ok. Allt som förtrycker och förminskar är INTE ALLS OK, utan behöver deffinitivt ändras på. I mina öron säger politisk korrekthet "Se människan!" (Vilket deffinitivt inte all kristendom säger...) Jag är nog heller inte beredd att kalla hebrewpentekostlarna för tolleranta intolleranta, jag vet ärligt talat inte om de tollererar mig när jag inte är deras gäst. När de talar om EUROPÈER, VITA eller LUTHERANER (eller andra kristna som inte firar sabbath ex), i allmänhet, kan jag inte svara på om de tollererar detta..

Söderstories said...

Ok, måste förtydliga mig angående politisk korrekthet och kristendom i förhållande t "se människan": Jag säger inte att alla som anser sig vara politiskt korrekta alltid "ser människan", men då anser inte jag att det handlar om politisk korrekthet. När det kommer till oss som kallar oss kristna gör inte vi heller alltid det, "ser människan". För mig är att vara kristen samma som att se människan (och jag vill inte ta mig mandat att säga att den är kristen, den är det inte osv), däremot, när det kommer till begreppet "Kristendom", så är detta religionen som skapats av oss människor, och det den står för är och har varit mycket annat än att "se människan". Men vi ska ändra på det nu, tänkte jag..

burningberta said...

Vilka härliga upplevelser!
Läser med största glädje. Har i dagarna lämnat in ansökan om att få åka till Vietnam som utbytesstudent nästa termin. coolt...

Söderstories said...

Vietnam....det låter ju helt klart....coolt! Kan man förvänta sig en blogg därifrån då, kanske? Fler borde absolut åka utomlands! Det är berikande och lärorikt på alla sätt. Ger nya perspektiv och förståelser, som jag tror är svårt att tillgodose sig med hemma i lilla (förlåt mig för uttrycket) ankdammen. Menar inte att vara nedlåtande mot mitt kära fosterland, men Sverige är litet. Litet. litet...och Stockholm är ännu mindre...

Björn Asserhed said...

Hey!

Intressant spinnoff.

För mig är "politiskt korrekt" motsatsen till att "se människan". Det är ett osynligt filter av normer som i ett visst samhälle eller en viss kultur gör att vi dömer människor utifrån våra åsikter istället för att se dem som de trasiga och fantastiska individer de är (som vi själva).

Söderstories said...
This comment has been removed by a blog administrator.
Söderstories said...

Ok. Det jag tror att du snackar om är vad jag kallar för "toppmatade" åsikter. När människor antar normer och tankar, därför att det är vad samhället anser att vi ska tycka. Politisk korrekthet. Ja.

Jag tycker också det är illa när människor antar åsikter utan att ha åsikterna grundade i sig själva, utan antar dem enbart för att det förväntas, eller för att de själva ska framstå i bättre dager. Tror det kan vara farligt rent utav.

Däremot tror jag inte att detta enbart förekommer vad gäller politisk korrekthet. Precis samma fenomen kan uppstå precis var som helst. Hur många kristna tror du inte har just denna "toppmatade" tro, t ex? De vet vad som förväntas av dem att de ska säga, göra etc. Det är bra att ge tionde, för bibeln och pastorn säger det, det är bra att berätta för andra om sin tro, för "det ska vi göra", det är bra att gå till kyrkan och att be, för det ska man göra om man är kristen. De vet till och med vilka ord som ska användas för att bli ansedda som fromma kristna. Samma sak gäller då människor skänker pengar, tar fadderbarn etc. Gör de det för att de verkligen vill, eller gör de det för att det är nåt som är fint, att hjälpa andra. För att döva sitt eget samvete? Vi konsumtionsmänniskor gör gärna det, skänker pengar till de som är fattigare, så att vi kan fortsätta konsumera med gott samvete.

Och när det kommer till att hjälpa människor, kanske vissa skulle säga att "det är väl bra att människor blir hjälpta i alla fall". Och ibland, kanske. Ibland handlar det dock om en fortsatt imperialistisk attityd hos människor, som jag anser är skadlig för vår gemensamma existens.

När det kommer till politisk korrekthet kanske det är lite samma sak. Alla människor (kanske ingen, vad vet jag..) har det inte rotat i sig att människor är lika mycket värda trots olika hudfärger, kön och sexualiteter. Men för att den allmäna uppfattningen (politiska korrektheten) säger att det är fel att vara rasist, manschauvinist eller homofob, är man inte det. Tror på sätt och vis att det måste börja på detta sätt för att ändra destruktiva attityder i samhället. Samtidigt tror jag också att det finns en fara i det. Nämligen att ett missnöje gror under ytan och bidrar till ett än större hat.

Därför, o kära klasskamrat, håller jag med dig om att viss form av politisk korrekthet inte är bra. Tror att destruktiva attityder måste få ta tid att ändra. Attitydförändringar måste föregås av utökad kunskap hos människor. Därför kan vi inte stänga in oss i vare sig kyrkor, lägenheter, hus, byar, städer, länder..vi måste ta oss utanför de bekväma begränsingar där "liktänkande" finns. Vi måste våga utmanas av olikheterna. Är medveten om att jag kan låta väldigt mycket som att jag tycker att alla ska följa mitt exempel och resa till New York ett år och hälsa på Hebrewpentecostlarna. Men vi har alla olika begränsningar, olika behov och drivkrafter. Kanske räcker det med att försöka förstå sig på "den där konstiga grannen", eller vem som helst i ens närhet som är "den andre", "den annorlunda".

Halleleleluja. Jenny har talat.