Mer motsats till Manhattan än så här kan det inte bli. Vägarna blev smalare och smalare, skogen blev tätare och tätare, igår på vägen från Arlanda. Där grusvägen är som allra smalast och där gräset växer som tätast i mitten av den, ligger Jällby. Här är jag nu, har andats frisk luft och sovit utan oljud en hel natt.
Träffade Anna och Lotta i Stockholm igår, och Rebecka i Göteborg idag. Så glad jag är för mina vänner!!! Och det känns alldeles vanligt att vara hemma. För två dygn sen kom jag hem från sista hysteriska julshoppingen på Manhattan i den verkligheten. Nu är jag här i tystnaden, i den här verkligheten. Här i Sverige där allt är så rent och fint. Och gediget. Husen, människorna, bilarna, tja, allt är så där REJÄLT! Som om allt och alla har vuxit upp på havregrynsgröt, typ.
Kollade på nån dålig actionfilm på tv ikväll. Från, ja..New York. Åh, mitt New York. Lilla Manhattan, och Times Square...känns skönt att veta att den verkligheten är tillbaka snart i alla fall.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Borta bra men hemma bäst, hemma bra men borta bäst..... Hej Jenny!! Välkommen hem!!
Kram påre!
Jättevälkommen hem!
Tack, tack, båda två!!! Ja, nu kommer man väl än mer ha nån annanstans att längta till hur man än bär sig åt....
Åhh. det var så mysigt att träffa dig igen. Hoppas du får en bra jul hemma! Kram.
Ja, detsamma som sagt! En sak som gör att jag faktiskt känner mig rätt tillfreds med att åka hem i april, är ju att jag har så många fina vänner, som du, här! :-)Ses då igen. Fast vi hörs ju innan dess...
Post a Comment