De kyrkliga/ teologiska sammanhang jag just nu befinner mig är starkt politiska. Jag befinner mig inte bland de amerikaner som gör politik till religion, utan snarare bland de som anser att religion är politik (för det är en skillnad i den distinktionen, tänk efter). Mera Demokratiska än Republikanska och helt klart socialt Liberala. Tanken kom till mig på tunnelbanan: Om Jesus var en politisk revolutionär, har vi plats för honom i våra Svenska kyrkor, eller vill vi hellre frottera oss med "mys/ teddybjörns-Jesus"? (Nu vil jag säga att jag står för en holistisk syn och inte enbart vill se Jesus som revolutionär, utan också som någon som står för personlig befrielse, fast det får jag ta i en annan blogg).
Politisk radikalism verkar uppstå där behovet av förändring är som störst. Antingen bland människor tillhörande en minoritet, som lever i fattigdom, eller på annat sätt är i behov av att förändra kringvarande situation. Hur är läget i Sverige, frågar jag mig. Är det fult att vara politisk i Sverige? Är vi så rädda för att skuldbelägga att vi hellre blundar för omvärldens misär och fattigdom? Kan vi blunda för omvärldens misär i vår tid av globalisering?
Snälla, lämna gärna en kommentar! Jag är intresserad, nyfiken och lite fundersam, men jag vill höra vad ni tänker!
9 comments:
Tja.
Sitter nu oc äter frukost och har en hemskans träningsverk. Har börjat lira fotboll i Lidans SK (korpen)
Det politiska problemet i sverige idag och till stor del kyrkor också är att det är en så´n hemskans stor byråkratisk apparat.
Saknar helt och hållet rationalism.
Har man en grym idé t ex att strunta i julnattsmässan och hålla kyrkan öppen för männniskor som inte har någon familj och vänner på julafton. Då hinner den idén urvattnas några gånger, sen skall den behandlas i lite diverse komitéer, sen skall man tillsätta ett utskott som i sin tur ser att det är ekonomiskt ohållbart, men man tillsätter ändå en julkommité för att undersöka saken.
Plötsligt har min härliga idé fastnat i byråkratimaskinen.
Man får göra som Jesus. Genomföra det själv istället.
Det är ett inte helt enkelt ämne tycker jag. Å ena sidan kan det bli väldigt fel om man blandar religion och politik. Typ Hamas. Men å andra sidan Kan väl ingen förneka att en tro som verkligen slagit rot i en människa får politiska konsekvenser. Abort, HBT-frågor, biståndspolitik, rättvisa, "det glömda Sverige", utanförskap, främlingsfientlighet etc. Alla dessa frågor utgår från en grundläggande existentiell fråga:
Vad är en människa?
Det är en fråga som inte kan besvaras vetenskapligt, matematiskt, biologiskt eller ens ideologiskt.
Jag tror att Jesus är revolutionär i ordets rätta bemärkelse. Ledaren för den revolution vi kallar kristendom. Det är en ickevåldsrevulotion, ett uppror mot en ondska som finns innom varje människa. Eller bättre, potential att göra ont. Därför bibelns tal om den gamla och nya människan, att inte anpassa sig till världen, världen som något negativt, Guds rike mot Satans.
Vilken slags politik blir det av detta? En Guds rikes politik erkänner rättsstaten: Gud är skapare och Jesus är Herre. Varje människa blir då meningsfull och värdefull i sig – älskad. Månniskan behöver, för att revolutionen ska ske, erkänna sin potential och vilja att göra ont. Detta ger individen möjlighet att anta Rättens (Guds) perspektiv på den andre, som värdefull. Det ger indivden också förutsättning för ödmjukhet, självkritk och insikten om att även jag är värdefull och älskad.
Det är en pågående, verksam revolution som till stor del ligger hos varje människa, men som alltså får samhälleliga konskvenser vad gäller värderingar och ekonomiska prioriteringar.
För mig är det inte möjligt att vara renodlat marknadsliberal eftersom det lätt ställer den svaga utanför. Jag kan inte heller anamma socialism eftersom den förnekar människans inneboende kreativitet och Gudslikhet. Jag blir socialliberal eftersom denna ideologi tar hänsyn både till de svaga och uppmuntrar det goda i människan.
En intressant fråga så här i valfläskets tid.
Jag är fortfarande av den åsikten att kristendomen och bilden av "original-Jesus" förändrades under 1000-talet då vi skulle tvångskristnas. Jag är övertygad om att man kan tolka hans handlingar som politiska om man nu vill det. Man kan vrida och vända på ordens betydelse så att det passar i vilken mall som helst.
I Sverige är det nog ganska fult att vara politisk, "jaså en sån". Framförallt är det oerhört viktigt att vara "Politiskt korrekt". Paragrafryttare är inte så populära då det gäller förändringar man själv vill genomföra, däremot är de jättebra då nån annan vill förändra något man inte håller med om. Oscar har redan nämnt Byråkratin, den känns ganska typisk för Sverige.
Ja det här var lite av mina funderingar, hoppas det var till hjälp!
Kram Nina!
Hmm...intressant fråga! Ska försöka ge en reflektion/analys
via mail men min syn på Jesus så var han väl ingen revolutionär direkt däremot kanske den enda sanna kommunist världen haft, som världen redan då inte ville ha utan tog det säkra före det osäkra och spikade upp honom på korset istället....!
Återkommer i ämnet. Kram på re!
Brossan: Hmm..tyder all denna byråkrati på en i grunden likgiltig inställning, att man inte känner något ansvar? Och nog kan sådant framkalla radikalism som i Jesu fall, men det är nog viktigt att komma ihåg att ingen politisk revolutionär gjort något ensam, det har alltid funnits folk bakom, även i Jesu fall.
Björn: Precis det jag också menar när jag säger att politik inte bör bli religiös, men att religion är politisk.
Nina: Politiken som tvångskristnade oss tror jag har gjort mycket för att förändra bilden av Jesus (och kristendomen, kanske all religion). Jag menar, vilken kung var intresserad av att det predikades om "ner med kejsaren"-idéer? De var ju mest intresserade att hålla koll på folket så att de skötte sig.
Madison: Ser med spänning fram mot ditt mail. Dock håller jag personligen fast vid att Jesus i sin samtid, i den (starkt politiska) miljö han växte upp och verkade i var en revolutionär i högsta grad.
U got mail:-)
Maidson: U2
Intressant det här, får vi ta del av resultatet sen?
hälsningar från HANOI!
Ja, vem vet. Något blir det nog. Kanske en uppsats....
Post a Comment