Varför tänker du så mycket på såna där saker? Frågade han mig. Han refererade till vårt samtal om hur USA rekryterar soldater till Irak från Syd- och centralamerika, mot att de blir lovad ett grönt kort (som, om de nu överlever, inte får, för det "fördröjs"). Han var den som hade fått mailet, och blivit lovad grönt kort till USA, men jag var mest upprörd. Vårt samtal fortsatte via korruptionen i sydamerika, Imperialismen USA utövar mot resten av världen, hur det är den rika delen av världen som sätter reglerna för vad som sker i vår tid av globalisering osv. osv.
Ja, jag tänker mycket på sånt där. Jag tänker, jag reagerar, jag bloggar ibland och diskuterar. Mer kan jag kanske inte göra just nu.
Varför bryr jag mig? Är jag som Don Quichotte och slåss mot väderkvarnar? Är jag en ekande röst, en skrällande cymbal. Vet ju att engagemang faktiskt stör vissa. En del ler lite smått och tänker "ja, ja...det går nog över".
Men jag kan helt enkelt inte låta bli. Och jag hoppas att det ALDRIG går över. Jag HATAR likgiltighet. Jag ser orättvisor, och jag ser att jag är priviligierad. Jag ser mitt ansvar att reagera, reflektera och påverka. Kanske är det en spott i havet, en fis i rymden. Men jag vill inte vara LIKGILTIG. Ett liv i likgiltighet är för mig precis lika dött som det låter.
2 comments:
Likgiltighet dödar. En själv, och andra också när man tänker efter...
Jo, så e d nog...
Post a Comment