...har jag vandrat runt i New York med en av mina bästa vänner, som är på väg tillbaka till Sverige efter ett år i Chicago, och pratat om livet och meningen med det.
Kanske var vi ganska nära den, meningen, alltså ikväll när vi var på väg över Brooklyn bridge i solnedgången, eller när vi satte oss på uteserveringen i Little Italy, eller under valven i den gigantiska Riverside Church, eller när vi stod och lyssnade på bandet, med sångaren vars röst jag förälskade mig i, på den lilla scenen vid Washington Square igår, eller nyss när vi stod uppe på vårt tak och tittade in i de tusentals fönster bakom vars glas lika många liv pågår samtidigt som våra...
Att vandra runt planlöst i New York, sätta sig och ta en drink eller en kopp kaffe när det känns som en bra idé, och fortsätta prata.
Jo, det är nog meningen med livet. Vänner. Människor att vara nära, människor att förstå och att bli förstådd av.
Jag minns en dag då jag kände att människor är robotar och jag levde i en bubbla. En otäck känsla. Idag har jag levt nästan hela dagen utanför bubblan och där mitt bland robotarna finns det faktiskt människor! Levande, med känslor, liv och bakgrund. Det är sant. De är bara så svåra att se inifrån glaset på min bubbla...
About Me
- Söderstories
- är glad och sprudlande, allvarsam och eftertänksam. Med skrivandet som uttryck för glädje, längtan, sökande, finnande och ibland må hända en å annan liten frustration, men med vilja och önskan om kärlek och liv, frid och hopp för oss alla.
6 comments:
Nog en av de grejer jag gillar bäst och mest med New York. Att vandra omkring helt planlöst och fundera på sakernas tillstånd. Faktiskt enda stället, hittills, som jag funnit nåt sorts lugn trots åtta miljoner människor å bilar å sirener överallt......märkligt men så är det.
Tyvärr finns det nog alldeles för många som lever i sina bubblor... Just nu ser jag mest min egen värld och jag är nöjd över att befinna mig precis här och nu. Kram
Skönt att du sluppit ifrån robotarna och hittat människorna. Själv är jag nog tyvärr på väg in i bubblan, hoppas åtminstone det bara är en såpbubbla som spricker när man vill ta sig ut..gonatt. //e
M: Tro mig, jag förstår dig! Helt klart!
B: Ja, det är ju alltid en balansgång det där med egen värld och bubbla...Undrar väldigt mycket vad din värld innebär just nu...hur saker har gått och så
E: Robotar är så himla konstiga djur. Skramlar och låter illa...Usch. Hoppas du slipper dem.
hm.. skickade ett jättemail till dig för ett tag sen, ska kolla att det kom iväg!
Ja, det kom nog aldrig fram är jag rädd...jag har inte sett nåt..
Post a Comment