Tog tåget från Penn Station i onsdags morse och reste sju timmar upstate längs Hudson river. Vacker natur och lång tid för att tänka fick mig att känna att min själ faktiskt längtat efter lugn och ro ett tag. Vaknade torsdag morgon till fågelkvitter istället för till ljudet av trafik och sirener.
Irene har ett hus mitt bland gröna träd och löv utanför Plattsburgh, NY. Fem miles till Canada. En timma till Montreal. Vi var där igår jag, hon och Rob.
Lugna dagar. Tid att tänka. Bara ta bilen och åka ett tag, genom bergen förbi vattenfall och sjöar. Sitta på verandan med en kopp kaffe och titta ut över fälten och skogen, spela gitarr och prata med dem, mina kusiner.
Jag trodde att min rastlöshet inte gällde i New York, men uppenbarligen är det inte så. Trodde också att min uppväxt i lugn och sömnig Svensk landsbygd gjort mig, med mina tendenser av ytterligheter, till en obotlig citygirl. Men en dag kommer jag kanske att ha ett hus med veranda och en katt. Någonstans. Nära en skog. Vem vet?
Fast inte än. Det kändes så bra att komma tillbaka till New York. Det är ju här jag bor. Just nu.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Okej, vad tänker du på. Och känner?? Du behöver ju inte svara här om du inte vill.....!
Så här länge svarar jag bara MYCKET på alla frågor.
Vi kanske ska se det som nåt positivt istället - att vi faktiskt trivs både i stan och på vischan? Men å andra sidan...alltid på väg bort, aldrig nöjd, nja..det kanske inte är så positivt.
Åkte ni in till Montreal nånting?
Ps. Jenny, du får ju jobba lite på din svenska ;-)
- fick läsa ditt svar t madison tre gånger innan jag fattade...
Jag ser det nog vare sig som positivt eller negativt, mest oväntat tror jag. Lät det negativt? Det var nog inte meningen...
Jo vi var i Montreal, jag kan också tänka mig att flytta dit! :-)
Jobba på min Svenska, äh...jag jobbade på min franska i Montreal, det får räcka...
Post a Comment