Tucson, AZ

"En Texas-tös och en Svenska, från New York, och som reser tillsammans på vägarna i södra Arizona! Det är en intressant kombination!" Tyckte farbrorn i turistinformationen till Saguraros National Park. Jo, det kanske det är. Men vi har kul! Vi vill helst aldrig åka hem! Vi skulle kunna åka och åka och åka på vägarna i USA. Det är kul att Leighanne är med nu!

Vi körde till Tucson [Tu:san] idag på morgonen, efter att ha övernattat på ett sunkigt motell med otrevlig personal i Casa Grande. Söder om Tucson fann vi Mission San Xavier del Bac. En gammal kyrka från 1600 talet, byggd av Spaniarderna. Här nere finns något jag saknat i USA annars. Byggnader, äldre än 100 år! De finns här i de gamla spanska områdena. För två dollar köpte vi fried Cornbread with beans, serverat av Native Americans utanför kyrkan. Vi intog vår lunch invid kyrkans västra gavel i skydd undan den gassande middagssolen.

Vi är nära gränsen till Mexico nu. Riktigt nära. Det märks i mataffärerna, där mexicansk mat samsas med helgonbilder och böneljus med jungru Marias bild, och musiken som ska få oss att handla är mexicansk. Inte långt härifrån sätter människor sina liv på spel när de vandrar dagar genom öknen för att korsa gränsen från Mexico till USA. Öknen är fashinerande. Vacker men ändå farlig. Inte enbart för vilda djur och giftiga kaktusar eller för torka och hetta, som gör att du är förlorad utan vatten. Gränsområdet är också fullt av människo- och drogsmugglare som inte drar sig för att använda sina vapen. Vi håller oss borta från de områdena, så gott vi kan. Självklart skriver jag det här för att göra er alla oroliga. Men min ökenupplevelse är vacker, fridfull och, tro det eller ej, men också färgglad. Grön av kaktusar och ökenväxter och lilablå av solnedgången som kom över oss när vi var där.

Kör vi mot Californien imorgon? Vet inte, kanske. Det är ju det som är så härligt. Vi behöver inte planera nåt! Mitt plan går från LA på söndag kväll. Den enda tid jag har att passa!