Monday, January 30, 2006

Welcome to Lowfatland

Läste evangelietexten i kyrkan idag. Ganska nervöst, men med mitt excellenta amerikanska uttal gick det lysande. "Hi kommmännnds iven thi unkliin spirits..." (Marc 1:28). Mötte sedan min kompis Pia som visade mig den stora, gigantiska Gotiska katedralen, S:t John the Divine, uppe i Harlem. Enorm, magnifik och fantastisk är ord som skulle kunna ge en ganska rättvis beskrivning åt den! Undrar ändå lite varför man väljer att bygga en sån byggnad så sent som för hundra år sen? Det är ju inte så att den blir överfull nån gång, om man säger så...Efter lång fika på engelskt café i the Village med te och scones, och mycket spännande snack, fick jag guidning av Pia (som är svensk, men bott här många år) i mataffären bland alla märkliga märken på alla märkliga varor man kan köpa i detta märkliga lowfatland. Handlade både lowfatyoghurt och lowfatcreamcheese. Samt sugarfreechewinggum. Ingen diet Doctor Pepper denna gång, dock.

Ok, en teologgrej..Reklam på TV för Kleenexnäsdukar som dödar bakterier: Det är en munk som klappar en massa djur, och så blir han allergisk eller nåt och snyter sig. Men...det är ju en bakteriedödande näsduk! Så han dödar ju alltså bakterier! Katastrof! "Thanks God for forgiveness!", avslutas reklamen sen. Men munken, som verkar vara en buddhistmunk..(han såg ut som en sådan och så verkar det ju så med att de visade att han inte ville döda några djur och det där...), han har väl ingen Gud, i så fall, och tänker väl snarare i tankar om att förbättra sin karma, än i tankar om förlåtelse...Hmmm...förstår ni vart jag vill komma? Känns som religionsbegreppen förväxlats lite, eller? .................la, la, la, la...tror jag börjar få teologiabstinens..Tur att skolan börjar om en vecka.............innan jag börjar analysera Coca Cola reklamen också...............

2 comments:

Björn Asserhed said...

Jag känner mig tvungen att dela med mig av "veckans brödrost"-vinnare:

Asian backstreat

Riktigt seriösa killar. Kultur på högsta nivå.

Söderstories said...

Vilka killar...vilken känsla, vilket engagemang. Man kan verkligen se att de har RYTMEN i blodet..hela tiden faktiskt...Kul med killen som står bakom dem med ryggen till hela tiden också...